Om vi någonsin pratar igen skulle jag ändå vilja berätta att du gav mig lusten och viljan att skriva igen. Du inspererar alltid mig till att pusha mig till mitt yttersta när det gäller kreativiteten. Så jag antar att ett tack vore på sin plats. Även om Du aldrig kommer läsa det här.
När jag börjar glömma mina drömmar, hoppas jag att du påminner mig om de. När jag faller hoppas jag att du fångar mig. När jag tror att våra dagar är räknade, gör mig påmind om varför jag blev kär i dig från början. När jag inte riktigt tror på mig själv, tro på mig. När ingenting känns bra, var bara där och håll om mig. Det är så jag vill att du ska vara. Jag vet bara inte vem du är ännu. Eller vart du finns. Vet inte heller när du ska komma in i mitt liv. Inte heller vart. Men jag vet att du kommer.
Jag vill ge allt i mitt liv bara för att vara med dig ikväll. Jag kanske skulle ge upp allt i morgon och kanske nästa
dag. Men nästa månad, vill jag inte ens höra av dig.
Januari 2009
Musik och männskor.
Vissa människor gör intryck första gången man träffar de och vissa personer behöver flera gånger på sig för att få en ens intresserad av att lägga ner tid på att lära känna den personen. Är inte det konstigt? Det är precis som med musik. Vissa låtar fastnar på en gång och vissa behöver man lyssna på några gånger och verkligen fundera på.
