Nyårsafton

Just nu sitter ni säkert och äter middag medans vi äter brunch.
Idag är det mest bara Time Square som står på schemat och middag så klart.
Killarna försöker hitta ett steakhouse, till min stora förtjusning…

Förenta Nationerna

Nu är vi på FN:s högkvarter och väntar på att våran guidad tour.

FN:s Fredspris som de fick 2001

Dag Hammarskjöld

Rockefeller Center

Rockerfeller Center julgranen
(Som är importerad från Norge)

Ett citat från Rockefeller himself

Utsikten från 70onde våningen på Rockefeller Center

Just nu är vi på Apple…… igen.
Victors pappa ville ha något här ifrån.
Idag är det betydligt mycket mer människor vid 5th av.

Applestore

På fantastiska Applestore på 5th av. Manhattan New York köpte jag Emanuel, ja han heter så, min iPad alltså. Han är vit och har fått ett rosa skydd på sig för att han inte ska bli repig. Måste börja ta hand om mina prylar mer. Vi vet ju alla vid det här laget hur min iPhone ser ut. Ska fö fixa den snart. Stackars lilla vän.

Nej mina vänner jag har inte blivit galen, men ja min iPad heter fortfarande Emanuel. Deal with it!

New York 1

Efter en kaosartad början med försenat flyg, trafikstockning och ett New York som välkomnade oss med hällregn.
Förövrigt tror jag att Dagmar har följt med oss för att det blåser rätt ordentligt här borta.

Froby på flygplatsen.

Och Grand Central när vi skyddade oss från regnet ett tag.

Nu jäklar!

Är inne på Arlanda. Incheckad och har klarat boardingcontrollen. Nu är det bara att vänta på att gå in i gaten. Vi hörs!

Nu händer det på riktigt

När jag kommer hem till Sverige igen kommer jag inte ha ett eget rum hos mina föräldrar och det kommer vara 10 dagar kvar tills det är dags för Uppsala. Det här är bara galet. Hur galet som helst. Så galet att jag inte kan greppa det. Det är dags att stå på egna ben på riktigt. Skapa en egen familj som består av vänner och människor jag väljer själv. En högst märklig känsla. Men en skön sådan. Vi får se vart allt tar mig. Men nu finns känslan på riktigt: Känslan av att jag aldrig kommer flytta hem. Känslan över att vara vuxen på riktigt. Allt det där är nog ändå lika bra, jag är på tok för rastlös för lilla Sorunda.

Imorgon åker jag till New York och tänker bara njuta av att vara mitt uppe i stunden. Kommer jag inte hem är det nog för att jag tänker stanna!

Min bror & jag

Ligger och lyssnar på ”Min bror & jag” med Pontus & Amerikanerna.
Tänker på mycket mina bröder betyder.
Älskar de så mycket att de har en evig plats på min vänstra handled. På så vis har jag alltid de i närheten, även om vi är flera hundra mil från varandra.

Sorunda

Möttes nyss av ett dödsbesked, såhär minutrarna innan julafton är slut.
Ingen jag kände, men jag har träffat på honom någon gång. Inte minst i grundskolan. Det här är fjärde gången på relativt kort tid Sorundas ungdomar måste kämpa med sorgen över att ha mist sin vän. Att förlora fyra vänner på relativt kort tid känns som en stor sak att vara med om som tonåring.
Som tur är ni inte ensamma i sorgen.
Jag vet att ni stödjer varandra och det är så himla fint att se.

Vila i Frid.

God Jul

Såhär till jul brukar det ofta vara svårt för mig att inte känna mig välpreviligerad. Jag har en kärleksfull familj, jag bor i ett land som är relativt tryggt. Jag behövder inte vara flera hundra mil från mina älskade som är kvar i ett krigskaos. Jag behöver inte vara livrädd för att bli bortskickad till mitt hem land där en säker död väntar mig och jag behöver inte gömma mig från den svenska staten som vill skicka mig till den.

Idag är det julafton, jag hoppas ni är med era nära och kära, äter god mat och får fina klappar. Men glöm inte de som inte får krama sina föräldrar, sina barn eller sina syskon. Glöm inte de som inte får stanna i vårat vackra land men inte kan åka hem, för de har inget kvar. Stöd gärna Flyktingfonden och bidra till ett humanare, varmare Sverige.

God Jul